<<Tillbaka

Mor (S:t) Shamoun d´Zaites livshistoria
Av: Denho Özmen


Mor Shamoun D`Zaite - S:t Shamoun Zaite - var född i Habses år 657.
Hans fader, Mundher, tillhörde byns främsta. Mundhers hus är fortfarande bevarat i byn Habses,
och ligger ca 300 meter sydost om Mor Shamouns kyrka i Sabriko dbe-Shamdinos (Sabri Guls) ägor.

Vy från Mor Shamoun d´Zeite kyrkan i Hapses

Mor Shamoun lärde sig att skriva och läsa i byns skola. I samma skola utnämndes han till diakon. Vid tio års ålder placerades han av sin fader i Mor Gabriels kloster, detta hände omkring år 667.
Mor Gabriels kloster var ett lärosäte för högre studier, fortfarande är det den Syrisk-ortodoxa kyrkans främsta lärosäte. Mor Shamoun blev Rish Qnin diakonernas ledare vid sitt tredje år i skolan. Senare avancerade han till att bli munk. Han var en människa med många dygder som förverkligade stora dåd under sitt liv. Mor Shamoun drog sig till ett annat litet kloster, Dairo da-Stune (Pelar klostret) söder om Mor Gabriel och levde som eremit på en pelare.

Persernas ankomst och folkmordet på folket i mhalmayto och Tur-Abdin Under denna tid kom staden Sarwans persiske kung Shahbarz och härjade i området. Hans soldater brände många byar, städer och kloster i området varav ett utav dessa kända kloster var klostret Mor Gabriel. Kung Shahbarz drev befolkningen i Mhalmayto- och Beth Risho området (nuvarande Tur Abdin)
på landsflykt. Bland de som hade tagits som gisslan hos perserna fanns Mor Shamouns systers son Eyyub.
Denne tog perserna med sig norr om Hisno d-Kifo (Hasankeyf. turk) På vägen hade Eyyub påträffat en skatt bestående av massor med guld. Han lämnade stället och följde med tillsammans med de andra i gisslan utan att berätta om detta. Under denna räd som per-serna gjorde insjuknade deras befälhavare i kriget i svår sjukdom.

Mor Shamoun kallades för att bota honom. Mor Shamoun åkte med persernas militärer till befälhavarens läger norr om Hisno d-Kifo och med sina böner botade man befälhavaren.
Denna befälhavare blev mycket glad och beordrade Mor Shamoun Zaite att önska vad han ville från honom och det skulle beviljas honom.
Mor Shamoun ber om att alla som tagits till gisslan befrias och att låta de deporterade mhalmoyerna återvända till sina byar. Befälhavaren tillmötesgick Mor Shamouns önskemål och befriade den gisslan som han hade tagit inklusive hans kusin Eyyub.

Eyyub som var en duktig skrivmästare på syriska och utbildad under den berömde skrivmästaren Daniel Kinderiboyo (Sögutlu. Turk). Eyyub berättade för Shamoun Zaite att han under deportationen hade hittat en skatt bestående av massor av guld och silver. Eyyub gick och hämtade skatten han överlämnade den största delen till sin morbror Mor Shamoun.

Mor Shamouns verk i Klostret Mor Gabriel
Mor Shamoun började genast med att åter renovera Mor Gabriels kloster, köpa andra ägor i
form av vingårdar och jordbruksmarker samt många byar till klostret. Han köpte till
Dairo d-Stune (Pelarklostret) som låg nära Mor Gabriels kloster, som han hade flytt till vid hans vig-ning till munk. Han köpte flera bevattnade marker, sex kvarnar och planterade 12000 olivträdplantor i dessa ägor.


Det var tack vare hans olivträds plantager som hela Mhalmoyes och Turoyes kyrkor kunde belysas. Befolkningens behov av olja kunde täckas mot minsta möjliga avgift. Olivoljan täck-te kyrkornas behov av olja i andra sammanhang också - den användes/används i kyrkor till att framställa Murun (dopolja) och till de sjukas smörjelser. Det var därför som han kallades Mor Shamoun Zaite, som betyder S:t Shamouns oliver.
Enligt legenden var han bland de första i Tur-Abdin som introducerade Simeon Pelares tradition att leva som eremit på en pelare i flera år för att nå den högsta dygden och visheten i syfte att tjäna sin Gud och förstå hans visdom.
På vägen tillbaka efter att ha besökt Khalifen Almamun i Bagdad, år 693 fick Mor Sha-moun med sig en militär eskort under Amiren Hassan Ibn Hussain Al-Iraqi som beskydd mot perserna och Melkiterna , för att kunna bygga de förstörda syriska kyrkorna i Nsibin, som då var under Persernas administration. Perserna favoriserade den östsyriska kyrkan framför den västsyriska.

Mor Shamoun satte igång renoverings- och ombyggnationsarbetet i staden Nsibin. Han byggde ett pelarkloster utanför östra ingången till staden på ruinen av det gamla klostret, för munkarna att leva där. På klostrets östra sida byggde han ett stort hotell för gästerna och de besökande biskoparna. Hans köpte dessutom fem kvarnar och tre stora åkerjordar för detta kloster.
För Dairo d-Mort Fabruniye (S:ta Fabruniyas kloster) i Nsibin köpte han åkermark för att nunnorna skulle försörja sig själva. Han byggde en kyrka i dessa ägor och kallade den Yoldath Aloho (Guds Mors kyrka).
Vid östra ingången till staden Nsibin byggde han en stor kyrka, kallad efter martyren Mor Teodoros och en annan kyrka inne i staden som han upp-kallade efter Mor Dimet.
Han byggde också en stor moské för muslimerna och köpte 6 affärer som han donerade moskén. För att alla dessa kloster och kyrkor skulle kunna försörja sig köp-te han, affärer, hus och byggnader i staden. Han byggde mycket berömda badhus för att in-bringa inkomster till kyrkorna och klostren.
Han skänkte dessa badhus till det kloster som han byggde och kallade Mor Joshuaklostret.
I testamentet till alla dessa ägor stod det att allt som blir över av inkomsterna från dessa ägor skall tillfalla områdets huvudkloster - Mor Gabriel.

I trakterna kring Hermesfloden byggde han flera vattenkvarn och bostäder för arbetarna. I Staden Sarwan byggde han en stor kyrka på den plats där man upptäckte en undervattenskälla. Han planterade ytterligare stora plantager av olivträd. Därifrån åkte han till Sinjarbergen, där han byggde flera kyrkor. Genom dåvarande Patriarken Mor Julians III:s påtryckningar överta-lades

Mor Shamoun Zaite att biskopvigas till Harran, detta skedde år 700.
Han blev ärkebiskop över hela Harrans Ärkestift. Under 35 år av sitt Ärkebiskopsämbete i Harran styrde han sitt stift som en Jesu lärjunge med djupa kunskaper, finkänslighet och diplomati.
I Harran, som för övrigt var en stor stad, byggde Mor Shamoun flera kyrkor och moskéer samt donerade han egendomar för att trygga deras utgifter. Han byggde också en av dåtidens största broar i Har-ran. Bron uppkallades vid hans namn till långt senare i tiden.

Mor Shamouns verk i hans hemby. I sin hemby Habses byggde han på nytt Mor Loozorklostret, efter att den hade jämnats med marken av perserna. Det nybyggda klostret uppförde han nordväst om den ursprungliga bygg-naden. Vid senare utgrävningar som utfördes utanför murarna till klostret kunde man påträffa många fina korsristningar samt biskops- och munkgravar.

Mor Shamoun byggde också en pelare på gården till klostret för de munkar som ville leva där. Denna tradition av pelare kom ursprungligen av S:t Simeon Pelaros i norra Syrien.
Mor Shamoun Zaite var en av hans anhängare varför han byggde liknande pelare vid alla de kloster han byggde eller renoverade.

Det ryktas att det var han som byggde Qaim (pelarna) i Mor Jacobklostret i Saleh (Baris-köy). I Estel och i Dairo-Zbino (Acirlio) och Mor Zbino byggdes av S:t Aydins elev, Mor Zbino, med hjälp från Mor Shamoun Zaite. Klostret fick namnet Dairo Zbino och senare kal-lades byn, som tidigare kallades Elath men förstördes av Sharbaz, Dairo Zbino.

I Habses byggde han en ny och i jämförelse med andra kyrkor i trakten mycket stor kyrka uppkallad efter honom själv. Det berättas att den byggdes på ett gammalt assyriskt tempel, som var helig även för icke kristna Habsesbor. Deras gravar finns norr om kyrkan i ett ställe som kallas Nezzar d´Zaito. Mor Shamoun Zaites kyrka kan man se på ett avstånd av 10 kilometers radie på grund av dess höga byggnad.
Denna kyrka är fortfarande den största byggnaden i området och har en unik arkitektur jämfört, med omgivningens kyrkor. Han grundade en ny skola i byn och köpte flera vingårdar och jordbruksmarker samt brunnar till kyrkan och klost-ret för att trygga deras ekonomi.

Hans ekumeniska gärningar
Mor Shamoun Zaite är kanske den Syriska kyrkans mest omtyckta person efter Bar Hebreos.
Han hade mycket goda relationer till islam som var en ny och expanderande religion i områ-det.
Enligt många syriska källor i början, var Islam en sekt av kristendomen mot Konstantino-pels kung Julian och hans Patriark, varför majoriteten av assyrio-arameerna välkomnade profeten
Muhammed som befriare från romarnas styre. Den proklamerades senare som en självständig religion av Khaliferna.
Mor Shamoun besökte Khalifen i Bagdad för att få hans stöd med att bygga de kyrkor som hade förstörts av Perser och byantinerna/romarna. De senare var kristna men hade förklarat krig mot den ursprungliga Syriska kyrkan och tvingat en majoritet av kyr-kans troende till att ansluta sig till kyrkan i Kostantinopel och kungen. Dessa kallades malko-ye (Melkiter). Deras antal uppgår till ca 6 miljoner och finns i Syrien, Libanon, Palestina, Is-rael, jordanien, Turkiet och Irak. Kulturellt och språkligt sett är de Assyrio-arameer.

Under hela sitt liv verkade Mor Shamoun för att folken i Mesopotamien förenar sig oavsett sekt eller religion för att behålla sitt gemensamma språk som var syriska/arameiska och kul-tur. I alla de städer och byar som han byggde kyrkor, byggde han en moské i de få orter där det fanns en muslimsk befolkning. Han gjorde ingen åtskillnad mellan muslim eller kristen eller tchalkoye
(yazidi). Alla för honom var assyrioarameer och mesopotamier med samma kultur bakgrund, i motsats till romarna och perserna som var förtryckare.

"Det är synd att de religiösa auktoriteterna som följde efter honom båda muslimer och kristna inte följde hans fotspår utan fördjupade den religiösa hatet mellan etniska bröder, splittrade de och försvagade deras kultur och etniska band på detta sätt försvagade de och banade vägen för Mongolerna, Perserna, Romarna, Grekerna och Turkarna att härska i deras land. Situationen är det samma i området idag. Den religiösa fanatismen håller på att förstöra hela området och därmed att ställa bröder att kämpa mot varandra ( författaren)".

Mor Shamoun ledde den Syriska kyrkans delegation till Malazgirtkonferensen , där man antog en enhetlig hållning gentemot Kostantinopel, både av den armeniska och den Syriska kyrkan. Han hade mycket goda relationer till Mandéerna/Sabbayes i Harran som fortfarande betjänade sig till de gamla assyrio-babyloniska religionerna. Han kämpade oupphörligt för att skapa en samlevnad mellan de etniska assyrio-arameiska folken som hade splittrats i olika sekter och religioner av främst romarna/bysantinerna och perserna, som låg i ett ständigt krig med varandra.

Under hans tid som ärkebiskop i Harran döpte han många människor som tillhörde den judiska religionen, Hanfe-människor som varken var judar eller kristna, maninoye eller Manubis. Mor Shamoun skrev många artiklar och böcker som försvarade den etniska enheten. Kostanti-nopels kung Konstantin som tvingade en stor del av medlemmarna av den Syriska kyrkan att ansluta sig till Patriarken i Kostantinopel . Här kan man läsa om de främmande makternas spel där ställdes bröderna mot varandra för att söndra och härska (författarens anm.). Mor Shamoun Zaite dog i Harran vid 80-årsålder år 734 i juli månad.

Han blev helgonförklarad av den Syriska kyrkan och man firar hans minne under juli månad varje år. Han begravdes av många biskopar och människor tillhörande alla religioner i Mor Gabriel klostret. De troende som har besökt hans grav eller hans kyrka i byn Habses och druckit vatten från brunnen Gubo du-Qdolo kunde botas från sina sjukdomar och andra åkommor. Eller att kvinnor som inte blev gravida kunde få barn efter att en bönestund i hans kyrka.
Denna tradition är mycket ut-bredd bland Mhalmoyerna, i synnerhet Dairo Zbinobo (Acirli), Tafo (Eristi) och Estelborna, som kommer till hans kyrka och deltar i mässan under hans dag eller Påskdagen.



Turabdin Tarihi sid.54
Qissit Abu l`Qura, Garshuni skrift, finns på prästen Abdulahad Karas bibliotek i Näsjö. Boken är handskriven i Garshuni. (Några av dessa uppgifter kopplas till Antonios Abu Qurah i harran, varför riktigheten behöver undersökas ytterligare)
Garshuni kallas alla de skrifter som är skrivna på främmande språk med syriskabokstäver. Man skrev nämligen den gamla persiskan och andra språk soåsom arabiskan och turkiskan med syriska bokstä-ver så snet som till i början av 1900-talet.
Assyrier, Syriska kristna tillhörde den syriska moderkyrkan, bröt med den och följde Konstaninopels (Istanbuls) kung på 400-talet och anknöts till den grekiska ortodoxa kyrkan. Malkoye betyder som Syriska som bröt med moder kyrkan och följde kungen i Kustantinopel. Malko betyder kung på syriska.
Qissit Abu L´Qura - Garshuniskrift. Prästen Abdulahad Karas bibliotek. Nässjö.
Qaim är namnet på de pelare som Mor Shamoun lät bygga för de munkar som ville isolera och utsät-ta sig själva för extra ansträngningar, genom att tåla kyla, värme och torka.
Mor Mikhael den stores historia del ll. Sidan 459.
Det som skrevs om Mor Shamoun Zaite av Mor Elio, i boken "Berule B´dire/Al Lulu Al Manthur". Sid. 314. London, Brittiska museet, nr. 17197.

<<Tillbaka